Förr visade livstrappan hur en människa växte upp, mognade, blomstrade och vissnade ner. Det var något alla kände igen från naturen och jordbruket. I tusentals år drömde man ändå om ungdomens källa. Det fanns otaliga indiska, kinesiska och europeiska odödlighetsmedel. Ibland dök det upp charlataner som påstod sig vara flera hundra år gamla och sålde medlet som hejdat deras eget åldrande. För vanligt folk var sjukdom, åldrande och död påtagliga realiteter i vardagslivet. Livstrappan var snarare ett ideal om man slapp drabbas av sjukdom, olyckor och ond bråd död.
Livstrappan visade hur ynglingen växte upp och blev etablerad i samhället för att stå på toppen i medelåldern. Sedan började förfallet och han slutade som en skröplig gubbe som gick illa, hörde illa, såg illa och kanske luktade illa. Att döden sedan kom som en befriare eller ett löfte om bättre liv på andra sidan kändes helt rätt.
Under den hypotetiska guldåldern, jägar- och samlarstenåldern, levde människan som det var meningen att hon skulle leva. Arbete, trafik och pengar var okända begrepp. Man jagade, fiskade och samlade växter tre-fyra timmar om dagen. Kvinnorna tog hand om småbarnen och de lite större barnen lekte under männens uppsikt. Far- och morföräldrar var levande skatter, som kunde de gamla traditionerna, myterna och berättelserna, dvs visste allt som var värt att veta. De hade gott om tid och fanns alltid till hands för de yngre generationerna. Ju äldre man var, desto mer kunskap, erfarenhet och visdom hade man hunnit samla på sig.
Att bryta mot de gamla traditionerna var tabu. Shamanen och de äldre såg till att de unga lärde sig fädernas regler och följde dem. Man levde av naturen och gjorde som man alltid hade gjort. Enligt både Bibeln och historikerna åt man av den förbjudna frukten från kunskapens träd för ungefär 6000 år sedan. Då infördes begrepp som nytänkande, förändring och utveckling i den mänskliga vokabulären. Städer, epidemier, jordbruk, långa arbetsdagar, pengar, skatt, arbete, slaveri och krig blev civilisationens pris. Från att ha levt av naturen var man plötsligt beroende av jordbruket. Jordbruket var sårbart, om skörden slog fel fick man svälta. Att samla på sig mark, slavar och krigare blev nödvändigt för den som ville kontrollera jordbruket. Uppfinningar som plogen, traktorn och konstgödseln ökade avkastningen. Att bryta med traditionerna och satsa på utveckling blev den nya normen. De gamlas traditioner och berättelser var inte längre så nödvändiga.
Det var inte ens nödvändigt att producera mat. Man kunde producera förbrukningsvaror, lyxartiklar, njutningsmedel eller vad som helst. För pengarna man fick när man sålde dessa varor kunde man köpa mat, ibland transporterad från fjärran kolonier. Kopplingen till jorden och naturen försvann och de gamlas traditionella kunskap blev ännu mindre värd i industrisamhället. Bondesamhällets livstrappa med höjdpunkten i medelåldern började bli en föråldrad modell. Det var snarare ungdomstiden med förändring, flexibilitet, aktivitet, nyfikenhet och nytänkande, som var idealet för senkapitalismens entreprenörer.
Om man (av pedagogiska skäl) ska förenkla och hårddra dagens hyllande av ungdomlighet: En kvinna anses idag mest attraktiv när hon är 18-24 år. Den som fyllt 25 år är för gammal för att bli modell, popsångerska eller porrstjärna. En gammal kvinna kan få synas i media om hon är vanvårdad och har maskar i liggsåren. Äldre män kan få vara med om de är nobelpristagare, filmregissörer eller pensionerade ambassadörer. Arbetsmarknaden sätter standarden i vår kultur och där börjar värdet sjunka efter 35 års ålder. En 60-årig specialist med 40 års erfarenhet betraktas inte längre som en mästare inom sitt fack. De gamla kunskaperna ses snarast som en belastning. En kvinna som fyllt 25 har missat chansen att bli sexsymbol och mannen som fyllt 35 ratas av headhunters. Den som fyllt 50 framstår som ett dåligt skämt, både som sexobjekt och påläggskalv.
Det senmoderna samhället erbjuder då en lösning: Alla kan konsumera identitet, upplevelser och status. Dagens pensionärer har ofta gott om pengar när fastighetspriserna gått upp. De reser, köper kläder, bygger ut sommarstugan och skaffar den senaste hemelektroniken. Eviga tonåringar som Lill-Babs och Magnus Uggla ses som föredömen, man behöver inte gubba och gumma till sig. Äldre av idag nöjer sig inte med dragspelsmusik och prinsesstårta, har professor Stephan Rössner sagt.
Alla tänker inte på hur fantastisk de äldres hälsoutveckling har varit. Vi lever mycket längre, men vi är även betydligt friskare på äldre dar. Hjärt-kärlsjukdomar kan hejdas med nästan biverkningsfria mediciner, som kontrollerar blodtryck och kolesterol. Cancer kan ofta botas. Grön starr, som förr betydde att man långsamt blev blind, stoppas nu med ögondroppar. Grå starr opereras på några minuter, så synen blir lika bra som i ungdomen. Utslitna leder och trasiga njurar kan bytas ut. Gamla är faktiskt mycket "yngre" idag än för bara några decennier sedan. Ingen kan se något negativt i denna utveckling.
Mer kontroversiellt är att ungdomskulturen blivit idealet för alla åldrar. Idag kan tre generationer tillsammans åka på raggarträff och vithåriga 60-åringar twista sida vid sida med tonåringar. Det som är så typiskt för just vår tid är att de gamla försöker anpassa sig till ungdomskulturen. Förr var det en stor händelse när man lämnade barndomen och fick börja ha hatt och rock eller hatt och kappa, lyssna på jazzmusik och ha sex. Kortbyxor, barnvisor och Ryska Posten var för småungar, sedan gick man direkt in i vuxenvärlden. För inte så länge sedan var folkskolan sjuårig och många började arbeta när de var tretton. Efterkrigstidens ungdomskultur var för ungdomar. Hippies talade om att inte lita på någon över 30. Nu är ungdomskulturens mode och ideal masskonsumtion för alla åldrar.
Ungdomlighet, flexibilitet och aktivitet värderas i det senmoderna samhället mycket högre än mognad, erfarenhet och visdom. Livstrappan har därför bytts ut mot en aktuellare modell, den förlängda tonårstiden. Förr var man smått medelålders, hade några barn och var etablerad i samhället, när man fyllde 30. Nu räknar sig trettioåringarna som ungdomar, även om de börjar fundera på att kanske lugna ner sig en smula och skaffa barn. Dessa trettioåriga rebellers föräldrar kan ha ungefär samma kläder, intressen och värderingar som sina barn. Alla vill vara unga och behålla sitt värde så länge som möjligt.
Framförallt vill dagens kvinnor i alla åldrar vara sexuellt aktiva och attraktiva. Och 99% läser numera sexnoveller. Så att hetsa upp sig med erotisk litteratur är inte bara accepterat utan något helt självklart. Och ingen är för ung eller för gammal för att uppskatta en pirrig sexnovell.
