Amanda Jenssen Happyland

Läs allt om Amanda Jenssens nya album Happyland här!

Så skriver du för nätets sökmotorer

En del besserwissrar (tex min gode vän Sture) säger att man ska skriva för människor, inte för sökmotorer. I själva verket finns det inte någon sådan konflikt. Dessutom skriver man inte för sökmotorer i största allmänhet, utan för Google och de algoritmer Google använder just nu.


Googles affärsidé är att presentera sökresultat för ett nyckelord. Dessa resultat presenteras som SERP, Search Engine Result Page. SERP är listan med träffar du får upp när du googlat något. Googles konkurrensfördel är att de kan sortera listan så de bästa sajterna kommer överst. Google har blivit stora på att presentera SERP som gör människor nöjda. Därför analyserar Google din blogg för att se hur bra och relevant den är för dem som vill läsa om nyckelordet. Tecken på fusk bestraffas och tecken på bra information belönas.


Oftast blir det bra och du blir mest nöjd med träffarna överst i SERP när du googlar, eller hur? Och det är väl därför du (som nästan alla svenskar) använder Google och inte någon annan sökmotor?


Sökmotoroptimering eller SEO är att skriva så Google förstår hur bra ens sajt är. Om man struntar i SEO är det andra som sökmotoroptimerar och tar ens besökare. Bra information säljer inte sig själv. Den måste marknadsföras så folk hittar den. SEO är kanske inte det bästa sättet, men SEO är enkelt, snabbt och gratis.


Drömmen är att hamna på förstasidan, bland de tio första. Då spelar det ingen större roll om man är allra överst eller inte. Att ligga på någon av de tre första sidorna är okej om konkurrensen är stor. Folk läser inte så många sidor av SERP och få orkar kolla på sidan tio, även om det objektivt är ganska bra att vara nummer hundra om det finns många tusen träffar.


Det folk söker efter kallas sökbegrepp, nyckelord, keyword eller KW. Bygg din affärsidé på ett bra KW. Välj ett KW många söker på och få skriver om. Musikblogg och skivrecension är riktigt dåliga KW, som många skriver om men få söker. Med ett sådant KW kan man få högst något tiotal besökare per dag från Google. Eftersom konkurrensen är stor kan det bli ännu färre.


Innan du börjar optimera för ett KW, se alltså till att du optimerar för ett vettigt KW som kan ge många besökare. Att välja rätt KW är det första och kanske det viktigaste beslutet du måste ta när du ska starta en sajt.


Ett KW kan utökas i enskilda inlägg. Om du har KW Beatles kan du använda KW "Beatles i Indien" i ett inlägg. Med ett snävare KW är det större chans att du hamnar i toppen av SERP. Samtidigt ger inlägget om Beatles i Indien full poäng för KW Beatles, så du sakta men säkert stiger i SERP för detta mer konkurrensutsatta KW.


Studera statistik över KW och fundera över dina egna styrkor och svagheter. Dessutom är det ett plus om du själv är intresserad av ditt KW och känner att det vore lätt att skriva om det. Fundera därför även på om du skriver för att det är roligt eller för att dra in besökare och därmed pengar. Man kan inte alltid få båda samtidigt, ibland måste en skribent vara gay for pay.


Var tydlig när du bygger varumärke. Försök inte vara bred om du inte heter Microsoft. Nischa dig och visa tydligt vilken nisch du befinner dig i, så folk hittar rätt. Att göra många saker ger färre besökare än att koncentrera sig på en sak. Om du har flera ämnen på sajten förstår inte folk vad den egentligen handlar om. Välj en affärsidé, ett ämne och ett KW.

Idag går folk inte omkring och kommer ihåg en massa url, så gråt inga tårar om din dröm-url skulle vara upptagen. Däremot ska bloggens namn säga vad bloggen handlar om och vara lätt att stava, komma ihåg, säga till någon annan och framförallt lätt att googla.


Så när du har bestämt din nisch och ditt KW är det bara att bygga en sajt enligt dessa enkla steg:



1. Gör en blogg.

Bloggen ger dig suveräna möjligheter att synas i Google genom bloggportaler, taggar, pingningar och liknande.

Ett litet sidospår: Om du har ett företag bör du kanske inte satsa på enbart en blogg. Då kan en vanlig webbplats med tema-baserad uppbyggnad vara bra. En blogg blir automatiskt nyhets-baserad. Det innebär i praktiken att ingen läser gamla blogginlägg eller en blogg som inte uppdaterats på länge. En blogg där det inte händer något tappar snabbt läsarna. Starta därför inte en kommersiell blogg om du inte tänker uppdatera den minst en gång i veckan.

Om du har fasta texter som du vill få lästa ska designen vara tema-baserad, inte nyhets-baserad. De lite mer avancerade verktygen låter dig kombinera en blogg med traditionella menyer och undersidor. De enklaste bloggverktygen är inte lämpliga för att göra en tema-baserad del, i värsta fall måste man fejka med menyer som länkar till gamla blogginlägg.


2. Använd KW när du skapar bloggen/sajten.

a. Använd KW som en del av url.
b. Bloggens namn ska börja med KW.
c. Rubriken på förstasidan ska börja med KW.
d. Använd KW i url och rubriker för inlägg och undersidor.
e. KW density på förstasidan ska vara ungefär 1%.
f. Använd KW i kategorier, taggar, länkar och bildbeskrivningar.
g. Skriv KW med fet eller kursiv stil i brödtexten ibland.



3. Ha mycket text på förstasidan



4. Ha mycket texter på sajten.

a. Gör inte texterna för långa, det är bättre med flera och kortare.
b. Duplicera inte text,det är en av de saker Google kan räkna som fusk.
c. Var inte rädd för bilder. De gör varken till eller från, det är texten som räknas.



5. Länka

a. Länka från förstasidan till alla inlägg och undersidor.
b. Länka till förstasidan från alla inlägg och undersidor.
c. Lägg extra länkar till sidor och inlägg du vill favorisera.
d. Använd textlänkar och använd sökordet i länkarna.
e. Undvik externa länkar på förstasidan, lägg dem på en undersida.
f. Ha inte mer än 100 externa länkar på en sida, fler kan Google uppfatta som en länkfarm.
g. Länka relevant. Länkar till externa sidor som innehåller sökordet kan värderas av Google.
h. Ha inte mer än två nivåer av undersidor under förstasidan.



Sedan är det bara att skriv nya inlägg (och undersidor)



1. Optimera inlägget för sökordet

a. Använd sökordet i rubriken. Detta är mycket viktigt.
b. KW density i inlägget ska vara ca 1%.
c. Skriv KW med fet eller kursiv stil någon gång i inlägget.
d. Gör inte för långa inlägg. Det är bättre med fler och kortare.
e. Använd KW i kategori, taggar, länkar och bildbeskrivningar.
f. Länka till förstasidan.
g. Länka sparsamt till relevanta sidor som innehåller sökordet.



2. Skaffa inlänkar.

a. Pinga alla sökmotorer och bloggportaler när du publicerat ett nytt inlägg. Då skapas inlänkar.
b. Webbkataloger är numera ganska värdelösa när det gäller Google.
c. Lägg in bloggen i bloggportaler istället. Bloggportalen.se ger mest. Många använder deras Bloggsök och en del läser faktiskt katalogpresentationen av bloggen.
d. Intressant.se är helt suverän, länkarna därifrån ger både besökare och synlighet i Google.
e. Länka själv från forum, mejl, bloggkommentarer och dina andra bloggar och sajter.

Med dessa enkla och helt gratis tips lovar jag att du kan lyfta din sajt i riktning mot Googles topp.

Att skriva för nätets otåliga läsare

Det här inlägget handlar om hur man får många läsare på nätet.

En god vän till mig heter Sture och har startat en webbplats som han ska bli miljonär på. Den innehåller fantastisk och mycket välskriven information om ett populärt ämne. Trendigt nog är den implementerad som en blogg, hyfsat snygg och lättnavigerad. I början hade bloggen 5 besök om dagen. Efter ett halvår låg den på 20. Om ett besök om dagen kan beräknas ge en krona i månaden i annonsinkomster, så blir man inte rik på en sådan blogg.

-Jag kan lägga på två nollor och få upp den till 2000 besök per dag, sade jag. Utan att det kostar en krona, inget fusk med annonser och betalda inlänkar här inte. Bara lite elementär marknadsanpassning.

-Anpassning? undrade Sture, måttligt entusiastisk.

-Till att börja med lite elementär sökmotoroptimering, som man själv fixar på två röda.

-Sökmotoroptimering är skit och piss. Man ska ha bra innehåll, inte sökmotoroptimera. Det säger tom Google själva.

-Sedan lite grundläggande copywriting för nätet, som man också kan göra själv helt gratis.

-Jag har skrivit copy i 25 år. Jag kan allt jag behöver kunna.

-Sedan lite basic gratis marknadsföring.

-Marknadsföring är inte gratis. Och då måste man först göra en marknadsplan. Det orkar jag inte.

-Okej. Det absolut första är att du glömmer allt du kan och vet. Forget everything you know, som dom säger over there.

-Jag kan inte glömma allt jag vet. Och kunde jag så skulle jag inte vilja göra det. Att glömma all sin yrkeskunskap och spetskompetens är skit och piss.

-Och sedan kan vi inte diskutera om vi verkligen måste göra varje liten förändring innan vi gör den.

-Det är klart vi måste diskutera, så vi inte ändrar sådant som redan är bra. Det mesta är ju redan jättebra som det är. Bra ämne, bra information, bra skrivet, bra layout, bra programmering. De stora massorna har bara inte hittat min underbara sajt ännu. Men besökarsiffrorna kan bara gå uppåt.

-Okej, får jag berätta hur jag skulle göra?

-Ja, men jag har inte så mycket tid, jag måste skriva lite nytt till bloggen. Men okej, kör på!

-Först skulle jag kolla vad folk söker på. Ja, det har jag redan gjort. 3 personer om dagen söker på ditt nyckelord, som du har i URL och namnet. Om du toppar SERP kan du alltså få max 3 besökare om dagen från Google.

-Att toppa SERP i Google är skit och piss. Dom flesta kommer på rekommendationer.

-Sedan skulle jag jobba i tre steg:



1. Kolla vad folk vill ha.

2. Ge folk vad de vill ha.

3. Gå tillbaka till punkt 1.



Samtidigt skulle jag kolla konkurrenterna. Vad kan jag erbjuda, som de inte har? Och så skulle jag sno allt bra från konkurrenterna, försöka lära mig av dem som lyckats.



-Det är skit och piss. Så gjorde man förr. Det är bättre att utgå från en vision, en unik idé, något man själv brinner för. Då får man en skrivglädje som smittar av sig på läsarna.

-Som smittar av sig på 20 läsare om dagen, som stannar 5 sekunder innan de klickar på bakåtpilen? Och alla är unika besök, vilket betyder en gång och aldrig mer.

-Var inte så negativ. Sajten är nästan perfekt. Det behövs bara lite inlänkar så folk hittar den. Då kan den bli hur stor som helst.

-Bra, då gör du på ditt sätt så gör jag på mitt. Jag lovar att skaffa hundra gånger fler besök per dag än du har nu. Om din metod ger ännu fler så är det jättebra.

-Vadå på två olika sätt? Har du tänkt att kopiera min sajt?

-Nej, jag har tänkt börja om från början. Nytt sökord, ny url, nytt namn, nytt blogghotell, ny sajt, nytt innehåll. Och glömma allt jag vet om ämnet och vad folk borde vilja ha.

-Och min sajt får vara kvar i oförändrat skick?

-Helt rätt uppfattat.



Några veckor senare hade jag fått upp antalet besök per dag till 2000. Hans gamla version låg fortfarande kvar på knappt 20 om dagen.



Nu ska jag berätta hur jag gjorde och varför.

Läsarna på nätet är kräsna, bortskämda och otåliga. De blir inte ett dugg imponerade av information, sådan har de i överflöd. Miljarder sajter med information är bara ett musklick borta. Övertygar du inte besökarna på några sekunder försvinner de som en avlöning.

Blir du ointressant, tråkig eller svår försvinner de. Tramsar du försvinner de. Berättar du om dig själv och din affärsidé försvinner de. Besökarna vill inte höra om dina visioner, besökarna vill höra om sig själva och vilken nytta de kan ha av din webbplats. What's in it for me?

Men det får inte vara för säljande och löftena får inte vara överdrivna. Sådant har besökarna fått nog av på nätet. No bullshit, please.

Dessutom vill besökarna ha allt serverat kort och enkelt, på ett begripligt och lättsmält sätt, snuttifierat och underhållande.

Vill de läsa långa och allmänbildande essäer köper de en bok, bokläsandet har inte minskat trots att man var orolig för en sådan utveckling när den digitala tekniken började bli kraftfull och billig. Men på nätet läser man på ett annat sätt och budskapet måste vara kort och tydligt. Det finns inskannade dagstidningar på nätet, men ingen orkar läsa dem - utan läser kortversionerna på tidningarnas webbplatser istället.

Att folk läser på ett annat sätt på nätet är nyckeln till framgång för webbskribenten.

Besökarna orkar inte läsa välkomsttexter, inledningar, bakgrunder, introduktioner eller långa resonemang. Det intressanta måste komma direkt, det som kallas löpsedelsteknik eller omvänd pyramid. De första raderna måste ge ett löfte, som får besökarna att stanna. Och det måste vara enkelt och kort.

Skriv så enkelt och kort du kan. Skriv sedan om texten så den blir ännu enklare och kortare. Tag bort allt som du skriver för din egen skull eller för att du tycker att folk ska läsa det. Lämna bara kvar det som majoriteten tycker är riktigt intressant för dem personligen. Och sedan kan du börja förkorta och förenkla texten.

Glöm allt tjafs om särskrivningar, förkortningar, svengelska, amerikanismer och fristående bisatser. Skriv sådant som läsarna vill läsa. Om du vill att läsarna ska läsa det du skriver.

Ska man skriva för sökmotorerna (Google) eller för människor? Skriver du för sökmotorerna blir det i princip bra för de mänskliga läsarna också. Sökmotorerna är konstruerade för att värdera det som är intressant för sökmotorernas kunder, dvs de mänskliga läsarna.

En mall för ett inlägg kan vara rubrik, bild och text. Precis som i ett blogginlägg alltså.

Rubriken ska sticka ut, fånga intresset och ge ett löfte. Samt innehålla sökordet! Det är rubriken som syns i sökmotorer och bloggportaler, det är den folk klickar på.

Bilden ska förstärka känslan i rubriken. En bild på en människa är bra. En kvinna lockar kvinnor och en man lockar män - inte tvärtom! Människan i bilden ska vara någon läsaren vill identifiera sig med. En smal, snygg, ung tjej är i princip det enda som fungerar om det handlar om hälsa för kvinnor. Hon förstärker löftet och visar hur fin läsaren kan bli om hon följer rådet i rubriken.

Påstår du att avokado är bra för håret? Folk vill ha bevis. Annorlunda uttryckt: De vill få en bekräftelse på att de gjorde rätt när de köpte en massa avokado. Beslutet fattar de med sina känslor, kanske för att tjejen med det tjocka håret på bilden är tilldragande. Eller för att det är trendigt att äta avokado och de vill vara trendiga. Sedan vill de kunna försvara sitt beslut med logik - och där kommer dina bevis in i bilden. Det är få som fattar beslut på helt logiska grunder, enligt den förnuftiga modell som kallas economic man, men lite bevis är ändå bra att ha.

Använd vittnesbörd, fallstudier och statistik. Skriv ut alla decimalerna i statistiken: 67.12 % tyckte de fick tjockare hår efter fyra veckors avokadoätning. Fallstudier går hem hos icke-forskare: Avokadon gav Rune, 83 håret tillbaka. Vittnesbörd är fallstudier berättade av fallet själv: -Jag är så glad för att avokadon gav mig mitt drömhår.

Ge lite fakta som ökar trovärdigheten: Israeliska forskare upptäckte att folk som åt mycket avokado fick kraftigare hårväxt. De kom fram till att det troligen var vissa omättade fettsyror i avokadon som stimulerade cellförnyelsen i hårsäckarna.

Skriv varken för säljande eller för neutralt. Idealet är att skriva som till en vän. Skriv du och dig, läsaren vill läsa om sig själv och sina behov. Skriv tydligt och självsäkert, undvik svävande uttryck som kan, kanske och förhoppningsvis. Det får ändå inte låta som reklam, du får inte verka för angelägen att övertyga.

En stor miss är att tro att folk vill ha något som uppfyller deras behov. Det de behöver är kläder som skyddar dem från att frysa ihjäl eller arresteras för att ha blottat sig på allmän plats. Vad de vill ha, deras önskningar, är kläder som är bekväma, snygga eller sänder ut ett budskap om vilka de är. Det är känslor som får dem att fatta beslutet att köpa kläder, inte logik. Sedan använder de logik för att rättfärdiga köpet som grundades på känslor: Man kan vara säker på att märkeskläder har en viss kvalitet, även om de kostar lite mer. Och så är den här jackan bra när det regnar. Men den verkliga orsaken till köpet är deras önskan att se coola och världsvana ut. Lika ologiskt och känslobaserat väljer folk vad de ska läsa.

Därför är det meningslöst att folk behöver bra information, när det ändå är någon helt annan typ av läsning de vill ha. Det spelar ingen roll att du presenterar bra information på ett bra sätt, om ingen vill läsa det du skriver. Världen är orättvis, men så ser verkligheten ut.

Det finns ingen enkel hemlighet, inga magiska ord eller en viss längd på rubriken som får folk att stanna upp, läsa och tro på det du skriver. Du måste helt enkelt tänka dig in i hur läsaren fungerar och skriva som läsaren vill att du ska skriva.

Du skriver till vänner och kollegor och lyckas oftast få fram ditt budskap. Varför är det svårare att skriva till läsare du inte känner? För att du inte känner dem. Därför måste du lära känna dina läsare, gå in i deras huvuden och förstå hur de tänker och känner.

Då kan det bli ett skrivande som berör och inte bara stereotypt säljsnack eller torra fakta. Det man skriver måste vara relevant för läsaren, vilket innebär att det måste ge läsaren en fördel, ge läsaren något som läsaren vill ha. Ett bra sätt att sätta allt svammel på plats är att säga So what?

Här finns uppdaterad och sann information inom medicin. So what?
Här finns rapporter med resultat från försök med förnyelse av hårväxt. So what?
Här finns det hemliga tipset som garanterat ger dig håret tillbaka! So... håret tillbaka?

I böcker och tidningar kan du fortsätta skriva som du alltid har gjort. Folk har inte blivit dummare, men folk vill ha ett mer kortfattat och enkelt budskap på nätet än i tryckt media.

Att tala till människor på nätet

Den här bloggen är i det närmaste bara en hårddisk online, där jag lägger upp mina texter så de som vill kan läsa dem. När jag skriver yrkesmässigt gäller helt andra förutsättningar. Jag har skrivit böcker och tidningsartiklar under många år, men de senaste åren har jag (som alla andra) den hårda vägen fått lära mig vilka speciella krav nätets kräsna konsumenter har. Jan Guillou kan kosta på sig att säga att bloggar inte är riktig media, men alla vi andra måste leva i verkligheten som den ser ut just nu.

Som alltid kan man se de kusligt snabba förändringarna i samhället som stress och klaga på att man snart går in i väggen. Annars kan man göra som Generation Y (och alla ambitiösa kineser) och se möjligheterna. Möjligheterna består t ex i att man kan testa affärsidéer utan att först behöva skaffa kontor, telefonist, startkapital eller ens en snygg kostym. Gratis eller nästan gratis kan man bygga en webbplats och se om det finns något intresse för det man har att erbjuda. Här är några tips.

1. Ha ett tydligt varumärke, så folk förstår vad webbplatsen står för. Erbjud något unikt, som ingen annan har. Försök absolut inte vara bred, då är det bättre att starta flera webbplatser om olika ämnen.

2. Tag besökarna på allvar och ge dem precis det de vill ha, annars går de någon annanstans. Var givmild, generös, vänlig och visa att du bryr dig.

Positiva exempel är alla webbtjänster där man kan logga in med en anonym e-postadress och få service direkt. Ska man köpa något betalar man snabbt och enkelt med sitt kreditkort, annars får man vara helt anonym. Sådana gratis webbtjänster håller på att ersätta programvara som installeras på den egna datorn. Trenden kallas cloud computing och håller på att totalt revolutionera vårt sätt att använda datorer. Redan nu finns allt från gratis strömmande musik till ordbehandlare, grafikprogram och bloggverktyg - som det jag skriver i just nu.

Vill du ha ett avskräckande exempel? Gå till en webbkatalog. Där är det ibland fortfarande 1990-tal. Om man ber snällt kanske de tittar på ens webbplats om några månader och kanske eventuellt lägger in den i sin katalog. Många har börjat bojkotta sådana webbkataloger och Google säger att de inte längre rekommenderar att man lägger in sig i sådana kataloger för att få inlänkar. Hela konceptet med webbkataloger tycks alltså vara på väg att kollapsa.

3. Var inte för säljande. Folk är skeptiska till allt som luktar girighet. För många annonser får folk att backa från webbplatsen. Använd bara annonser om de är en viktig inkomstkälla, de har inget värde i sig. Att be folk länka till webbplatsen verkar underligt och kan få motsatt effekt. Om besökarna tycker den är bra länkar de självmant, annars gör de det inte. (Däremot kan man lägga in "tipsa en vän". )

En webbplats ska inte se ut som en annons eller innehålla reklamspråk. Den ska snarare erbjuda information och vara skriven på ett journalistiskt sätt, särskilt om syftet är att sälja. (Livet är fullt av sådana paradoxer!)

4. Gör det lätt för besökarna att hitta det de vill läsa - och ingenting annat. Försök aldrig tvinga någon att läsa det du själv tycker de ska läsa.

5. Texten är viktigast och animeringar och liknande kan ofta vara enbart irriterande. Bilderna förstärker känslan i texten. En text om hur man får bättre hälsa kan förstärkas av en bild på en vacker fotomodell, som utstrålar ungdomlighet och hälsa.

6. Ha det viktigaste högst upp, i mitten och till vänster. Få läser det som står längst ner på skärmen.

7. Lyft fram det som är mest relevant för besökaren på förstasidan. Lägg inte introduktioner, välkomsttexter eller presentationer av dig själv/företaget där!

8. Du har några sekunder på dig att övertyga nya besökare. Det ska gå snabbt att skanna av sidan med blicken och avgöra att den har ett intressant innehåll. Dagens besökare är otåliga och har en zapparmentalitet, som gör att de inte stannar och läser texter för att bilda sig en uppfattning om sidan. Och varför skulle de lägga ner en massa tid på en medioker webbplats, när googlingen kanske gav tusentals träffar?

Att skriva på nätet idag är väldigt annorlunda, jämfört med att skriva i tryckt media. Den största skillnaden är att folk läser långsammare på en skärm, plus att konkurrenterna hela tiden bara är en bakåtpil borta. Man måste därför skriva både kortare och mer begripligt på nätet. Skriv bara om ett ämne per inlägg eller undersida. Ämnet ska var lika med rubriken. Detta gör texterna lätta att hitta för både sökmotorer och människor. För att göra texterna korta och slagkraftiga kan man följa några klassiska råd:

1. Börja med det som är mest relevant för läsaren. Metoden kallas löpsedelsteknik eller omvänd pyramid.

2. Skippa allt du skriver för din egen skull. Att skriva på nätet är som personlig försäljning helt på kundens villkor, med hela världen som konkurrent. Så skriv inte för ditt eget ego, utan skriv sådant som läsarna verkligen vill läsa. Ingen vill veta att ett företag är kompetent och sätter kunden i centrum, de vill veta vilken nytta de själva har av företagets produkter och tjänster.

3. Skriv inte "våra kunder". Skriv personligt till en enda läsare. Visa att du bryr dig. Underskatta inte läsarens intelligens. Bemöt andra som du själv vill bli bemött.

4. Ett format på ett inlägg eller en undersida kan vara:

a. En rubrik som fångar intresset. Rubriken ska vara ämnet och nyckelordet för texten.
b. Börja med att sätta läsaren i händelsernas centrum. "Sommaren närmar sig och som många andra kanske du har svårt att komma i förra årets baddräkt."
c. Skriv om fördelar för läsaren: "Med den här metoden kan du snabbt gå ner några kilo utan att behöva träna hårt eller gå hungrig."
d. Avsluta med en länk till fördjupning, tipsa-en-vän eller beställning.

5. Blogginlägg har sina egna regler. En blogg får gärna vara personlig, känslosam och lite nördig. Om andra bloggare blir förbannade, så får du bara fler besökare, så var inte rädd för att sticka ut hakan. Blogginlägg ska dessutom vara korta och slagkraftiga. Lär dig av de mest kända bloggarna, som bevisligen kan skapa stort intresse och dra mycket besökare.

Om det här hade varit en säljande text, så hade det funnits en aktiveringslänk här. Istället nöjer jag mig med att tacka för uppmärksamheten och hoppas du får nytta av tipsen!

Nätanvändare förr och nu

I mitten på 1990-talet var Internet (www) nytt och uppfattades som världens största BBS eller en enorm informationsdatabas. De som fick tillgång till Internet blev ofta besvikna på informationen, som var ganska dåligt organiserad och av varierande kvalitet. På internetkurser kunde man få lära sig att nätet var som ett bibliotek, där en full och galen biblotekarie ansvarade för ordningen bland böckerna i hyllorna.

Folket drevs av den obändiga söklusten och kunde sitta i timmar och söka information. Dessutom kunde man skicka mejl och skriva inlägg i forum, precis som på FIDONET.

Idag är det nya saker som gäller och på många sätt lever vi våra liv genom nätet. Om porren drev nätet i början, så är dejting en starkare drivkraft idag. En enkel laptop med mobilt internet gör oss ständigt uppkopplade överallt. Det som gäller är till exempel:


Sociala plattformar
Cloud computing (Att arbeta utan program och data lokalt.)
Strömmande underhållning
Nedladdning

Web2 är att användarna själva skapar innehållet. Bloggar, youtube och wikipedia är exempel på detta.

Fortfarande är information hett. Sådan information är i första hand text, men även länkar, ljud och video.

På en BBS var det en stor ära att få ladda ner en textfil. Överflödet och snabbheten på Internet har gett ett nytt, rastlöst beteende. Man lyssnar på en låt på Spotify tio sekunder och hoppar sedan vidare till nästa. Mycket få läser långa eller krävande texter. Den som vill ha intellektuella utmaningar köper en bok eller månadstidning och läser den i lugn och ro.

Internet står för det snuttifierade, rastlösa och ytliga. Men även för sociala plattformar och eget skapande.

God Jul och Gott Nytt År!

Krooks Krumelurer önskar alla en riktigt god jul och ett gott nytt år. Nästa år fortsätter sökandet efter meningen med livet.

På spaning efter sanningen

...

SNABBA VÄGAR TILL SANNINGEN - HELA LISTAN


Idag översköljs vi ständigt av information från media. De flesta skapar sin verklighetsbild mha denna information. Informationen i mediabruset är dock inte alltid sann, fullständig eller korrekt.

Journalister och mediafolk är bra på att nå ut, men de är inte alltid lika bra på att ge en riktig bild av verkligheten. Även om de skulle kunna och vilja fungera som folkbildare, så sker det mesta i media på marknadens villkor. Det som produceras, inklusive nyheter och sk fakta, ska locka konsumenter eller annonsörer. Nyheter och fakta vinklas eller förenklas för att bli underhållning.

Även okommersiella eller anti-kommersiella media har sina filter, man vill få uppmärkamhet, påverka opinionen eller föra ut den egna verklighetsbilden. Syns du inte så finns du inte. För att synas måste man ge folk vad de vill ha.

Public service konkurrerar med kommersiella media och använder de senares metoder i kampen om tittare, lyssnare och läsare. Eftersom media proriterar spektakulära och bisarra fenomen, så är det lätt att tro att samhället är mycket våldsammare än det är, eller att ytterst sällsynta sjukdomar är ett allvarligt hot mot hälsan. Mindre underhållande företeelser, vardagliga händelser och komplicerade sammanhang får ingen stor uppmärksamhet. Om en hund biter en man är det ingen nyhet, men om en man biter en hund är det en nyhet. Man kan därför få den felaktiga uppfattningen att det är vanligare att män biter hundar än att hundar biter män.

Media är även starkt påverkat av tidsandans snuttifiering och snabbfixar. Förenklade bakgrunder och snabba lösningar är standardreceptet: ”De tio farligaste typerna av psykiskt sjuka – så skyddar du dig.” ”Medicinerna som kan göra dig sjuk – hela listan”. De komplicerade sanningarna bakom psykisk sjukdom eller läkemedelsbiverkningar låter sig inte presenteras i snuttifierad form.

Även beskrivningen ovan är en snuttifiering. Blogginlägg och artiklar i kvällspressen måste ha ett kort och intresseväckande budskap. Samtidigt säljs och läses det väldigt mycket fackböcker, trots konkurrensen från andra media. Den bästsäljande facklitteraturen är ofta populärvetenskaplig, politisk eller andlig. I böcker kan skribenterna utveckla komplicerade resonemang och tränga in i frågeställningar på djupet. Bevisligen är konsumenterna alltså inte helt fördummade av snuttifiering och skräpkultur.

FINNS DET NÅGON SANNING?

Frågan om det finns någon sanning är inte så dum som den kan verka. Om man ska beskriva något, tex det nuvarande samhället, så är ju detta ett sökande efter någon form av sanning. Finns det någon sådan sanning, finns det flera olika sanningar, eller är allt relativt? Eller är kanske hela världen bara en illusion?

Detta har människan funderat över sedan urminnes tider och det finns inga enkla svar. Vår upplevelse av sanningen har mycket att göra med våra värderingar. Vi vet också att vår egen synvinkel kan spela stor roll. Om vi är berusade, förälskade eller optimistiska är hela världen underbar. Om vi är bakfulla, deprimerade eller pessimistiska verkar samma värld eländig. Vilken bild är mest sann?

Vetenskapen kan inte ge oss svaren på de stora frågorna, vad som är meningen med livet, hur ett bra liv ser ut, varifrån vi kommer, vart vi går, varför det finns lidande. Enligt det vetenskapliga synsättet har allt kommit till av en slump och det finns ingen mening bakom det hela. Våra liv och personligheter är synnerligen ointressanta ur universums och evighetens perspektiv.

Då kan man fråga sig om ett individuellt perspektiv ger en mer relevant sanning. I så fall kan man ställa frågorna om mening osv ur sitt perspektiv som individ. Kanske ska man istället tänka ur perspektivet vad man kan göra som medlem i en grupp av nära och kära? Är det bästa perspektivet istället vad man kan och bör göra som världsmedborgare eller del i en ekologisk helhet? Handlar livet rent av om vårt personliga förhållande till Gud?


När man söker en sanning av typ ”vad är meningen med allt” beror svaret på vilket perspektiv man anlägger. Man kan hitta svar som för en själv och gruppen man ingår i känns helt sanna, men sådana sanningar kan inte bevisas på ett vetenskapligt sätt. Frågan om meningen med livet är ovetenskaplig och kan inte få ett vetenskapligt svar. Svar som att meningen med livet är att man ska föra sina arvsanlag vidare stämmer inte. Evolutionen klarar sig utmärkt, trots att olika arter och deras egenskaper kommer och går.

Det är lättare att finna sanningar av den typ som kan bevisas eller motbevisas. Sådana frågeställningar är vetenskapliga och kan få ett vetenskapligt svar. Det finns vetenskaper som sysslar med så abstrakta frågor som filosofi, religion, psykologi och sociologi. Att ta reda på vilken roll UFO spelar för dagens svenskar är möjligt, men huruvida det finns UFO eller inte är en ovetenskaplig frågeställning. Genom intervjuer kan man ta reda på vad folk tycker om UFO, men det är inte praktiskt möjligt att leta igenom hela universum för att se om det möjligen finns ett UFO någonstans.

BEKVÄMA OCH OBEKVÄMA SANNINGAR

Sökande efter sanningen handlar mycket om värderingar. Om folk tror på människans outnyttjade potential så är det sant att de har den värderingen och man kan inte bevisa att människan saknar denna potential. Om någon däremot påstår att vi inte använder nittio procent av hjärnan, så kan man mäta aktiviteten i hjärnans olika områden och visa att detta påstående är fel. Nu kommer det intressanta: Att påståendet om de nittio procenten är fel bevisar inte att påståendet om den outnyttjade potentialen är fel. Många människor låter tex bli att skriva böcker, för att de tror att de inte kan. Med lite utbildning och övning kan de flesta lära sig att skriva och många skulle förmodligen kunna bli riktigt bra. Det är alltså fullt möjligt att vi lite till mans har massor av outnyttjad potential. Stora genier har inte haft unikt konstruerade hjärnor. Även folk med förståndsmässiga handikapp och hjärnskador kan med rätt träning lära sig en hel del. Förr, när de satt passiva och inlåsta på institutioner, trodde man att de var obildbara och detta blev en självuppfyllande profetia. Både funktionshindrade, normala och extremt begåvade kan alltså mycket väl ha en outnyttjad potential. Mozart hade kanske kunnat bli en bra snickare och Ingmar Bergman kan ha haft en okänd talang som hundpsykolog.

En värdering när det gäller begåvning säger att det finns ”teoretiker” och ”praktiker”. Bakom detta ligger en föreställning att begåvningens summa är konstant, att det finns en rättvisa och att den som är dålig på det praktiska är desto bättre på det teoretiska. Vi älskar att dela in folk i konstitutioner: Analytiker och känslomänniskor, utåtriktade och inåtvända, jordnära och drömmare, driftiga och analytiska, sangviniker och melankoliker, vata och pitta, luft och eld. Tanken om teoretiker och praktiker känns intuitivt rätt. Dessutom känner vi kanske någon professor som är dålig på rent praktiska saker. Vi fascineras av geniala idioter som den funktionshindrade hjälten i ”Rainman”. Någon slags kosmisk rättvisa har gett oss alla både starka och svaga sidor.

Forskning visar att de som har höga betyg oftast har höga betyg i alla ämnen. De som har låga betyg har pss oftast låga betyg i alla ämnen. Principen att alla tar igen på gungorna vad de förlorar på karusellerna verkar alltså vara ett resultat av önsketänkande.

Ett försök att beskriva sanningen kan då bli:

Det finns mycket begåvade och mindre begåvade individer.
De som är begåvade på ett område är ofta begåvade även på andra områden
Enligt en allmän uppfattning är man antingen teoretiskt eller praktiskt begåvad.
De som är mindre begåvade kan med rätt träning ändå bli bra på mycket

Om man vill få genomslag i media är förnuftiga tankar, som de ovanstående punkterna om begåvning, förmodligen inget bra budskap. Då kan det vara bättre att skriva:

Alla människor har en enorm outnyttjad begåvning.
Några är tekniska och rationella, andra är kreativa och konstnärliga.
Alla tror de är mindre begåvade än de egentligen är.
De som är idioter inom ett område är genier inom ett annat

Det känns bättre att läsa den senare versionen, eller hur? För att gilla den första måste man nästan känna en viss skadeglädje över att avslöja populära myter. Bästsäljande böcker har nästan alltid ett budskap som påminner om nummer två. Vi blir glada av ett positivt budskap, ledsna av ett negativt. Forskaren Olav Hammer brukar föreläsa om att de flesta nyandliga metoderna och påståendena inte kan bevisas, tvärtom finns det otaliga försök som visar att horoskop, slagrutor och liknande inte tycks fungera. De flesta i publiken ser då bara slokörade ut, några skäller ut honom för att han levererar så tråkiga sanningar. Det är nog bara militanta skeptiker som ler belåtet när mannen bakom draperiet blir avslöjad.

En lustig detalj är att de flesta tror de är mer begåvade än andra. Detta är matematiskt omöjligt, alla kan inte vara intelligentare än medianvärdet. Bildning tycks inte vara något botemedel, majoriteten av alla professorer tror de är intelligentare än sina professorskollegor. Rent intuitivt känns det bra att vi är mer begåvade än andra, så vi väljer gärna att göra denna uppfattning till en sanning för oss själva. I valet mellan förnuftigt tänkande och intuitivt tänkande väljer vi rent spontant ofta det intuitiva tänkandet. Intellektuella och intelligenta människor är inte immuna mot intuitivt tänkande. Under vänstervågen var en stor del av dagens ledande profiler, inom tex media, övertygade om förträffligheten hos proletariatets diktatur, något de idag försöker glömma. Många av de allra värsta vänsterfanatikerna på den tiden var högutbildade intellektuella. Sk vanligt folk var mer skeptiska och röstade på socialdemokraterna som de alltid gjort.

Att vi konfronteras med fakta behöver inte betyda att vi ändrar uppfattning. Om vi fått höra att Rosse är en typisk introvert programmerare, så kommer vi inte att registrera de tillfällen när han beter sig utåtriktat. Om han däremot beter sig introvert, så ser vi det som en bekräftelse på vår uppfattning. Därigenom kan vår indelning av folk i fack bli en självuppfyllande profetia, inte när det gäller deras verkliga beteende, men när det gäller hur vi uppfattar deras beteende. Vår felaktiga uppfattning om Rosse blir därigenom bekräftad och förstärkt. Bakom detta ligger värderingen att alla programmerare är introverta, ett påstående som intuitivt känns rätt. Om vi blir motbevisade genom att Rosse blir gängets medelpunkt, ständigt håller låda och får alla att skratta, så ändrar vi bara vinklingen: Han verkar utåtriktad, men innerst inne är han inåtvänd. Märkligt att en så inåtvänd person kan vara riktigt rolig ibland. Utanför gänget är han nog desto mer inåtvänd. Han snackar så mycket att han egentligen måste vara introvert, precis som clownen som säkert gråter bakom den glada masken. Bara fantasin sätter gränsen för alla bortförklaringar och inget kan få oss att ändra på våra förutfattade meningar.

Klimpen säger ibland saker som låter genomtänkta. Då säger vi med stor övertygelse: ”Klimpen är den analytiska typen som tänker igenom saker ordentligt innan han säger eller gör något. Han är väldigt intelligent, men kan vara lite långsam.” I själva verket kanske Klimpen bara är bra på att låta övertygande.

Att bedöma människor är en svår konst. De som ska göra detta professionellt får lära sig att bortse från intuitionen och försöka tänka förnuftigt. Detta blir tydligt vid rekrytering. Headhuntern tar fram lämpliga kandidater, med rätt egenskaper. Sedan kommer kunden ändå ofta att tänka intuitivt, dvs välja en kandidat som liknar dem som redan arbetar på företaget.

Ulla är bra på att arbeta, men dålig på att svara på frågor. Lisa är dålig på att arbeta och brukar komma full till jobbet, men hon är suverän på att svara på frågor. Deras blivande chef frågar under en anställningsintervju: ”Vilken är din sämsta sida?” Ulla blir helt ställd och börjar svamla. Lisa låtsas tänka efter ett ögonblick och svarar sedan lugnt att hon är så resultatinriktad att det kan uppfattas som att hon är en streber. Vem kommer chefen rent intuitivt att känna mest förtroende för? Förmodligen den som är bäst på att svara på frågor under stress.

Om man sysslar med intervjuer får man numera lära sig att bortse från yttre attribut, som kan ”trigga” förutfattade meningar. Man har en tendens att gilla den som liknar en själv. Om någon har samma klädstil, bor i samma område, ägnar sig åt samma sport, tillhör samma etniska grupp och på andra sätt ger associationer till den man är eller skulle vilja vara, känner man sympati. Pss känner vi intuitivt misstänksamhet mot det som är annorlunda, som faller utanför det trygga och välbekanta. Om uppdraget är att hitta rätt person åt någon annan, så kan sådan känslor störa det sunda förnuftets arbete. En regel säger att det är en varningssignal om man snabbt känner att personen är helt rätt eller helt fel, den känslan kan komma från intuitivt tänkande, inte från en förnuftig bedömning.

Vid förälskelse händer ungefär samma sak. Man blir förälskad i den som man tror ska ge det man innerst inne längtar efter allra mest. Därför har så många en tendens att upprepa misstag när det gäller partnerval. Den som haft ett förhållande med en alkoholist hittar gärna en ny person med samma dåliga sida. Ett sådant förhållande, som bygger på djupa känslor och behov, kan bli passionerat. Bråk och porslinskrossning blandas med försoningar och lyckorus. Det har därför sin tjusning, men förälskelse är ingen förnuftig metod att välja livspartner.

Samma mekanism kan göra att vi spontant ogillar vissa människor direkt. En god vän till mig började arbeta på en psykakut och fick lära sig en tumregel, som han tyckte sig ha mycket nytta av. Om man spontant ogillar någon kan det bero på att personen påminner om ens egna dåliga sidor. Med den principen i bakhuvudet är det lättare att inte dela in folk i kategorier alltför snabbt.

Att det är svårt att bedöma folk är bara ett exempel på svårigheten att finna den objektiva sanningen. Oftare än vi kanske tror låter vi oss styras av önsketänkande, förutfattade meningar och inre behov. Detta vet marknadsförare och reklamfolk. Det är inte effektivt att rada upp argument för en viss produkt och hoppas att folk ska göra en förnuftig analys. Betydligt bättre är att spela på målgruppens värderingar och djupaste behov. I vår tid handlar därför reklam ofta direkt eller indirekt om att lyckas med livsprojektet, även om det gäller triviala produkter som läskedrycker eller rakblad. Hela konceptet med märkesvaror bygger på känslan det ger att äga en produkt av rätt märke.

Managementlitteratur och populärvetenskap har (i bästa fall) samma förhållande till vetenskapliga rön, som Jesus Christ Superstar har till Nya Testamentet. Ofta bygger bästsäljande litteratur på obevisade hypoteser eller udda teorier av omtvistade forskare. Carl G Jung är ett bra exempel. Bland psykologer har han låg status, men i den populärvetenskapliga och nyandliga världen är han kung. Många lekmän ser nog Jungs namn som en garanti för att en teori är vetenskapligt underbyggd, trots att det snarare är tvärtom. Jung påstår tex att västerlandets myter om riddare som räddar jungfrur undan drakar visar mannens och kvinnans sanna könsroller. Hans hypotes är att riddaren och jungfrun är arketyper i vad han kallar det kollektiva omedvetna. En antropolog skulle snarare säga att myterna visar värderingarna i ett typiskt mansdominerat samhälle. I ett jämställt eller kvinnodominerat samhälle ser myterna helt annorlunda ut. Tanken att myterna visar våra ”inre energier”, hur vi egentligen är innerst inne, är dock en sanning som för många lekmän känns helt rätt. Uppfattningen att de stora myterna i alla tider sett ungefär likadana ut hos alla folk saknar vetenskapligt stöd, men fascinerar oss. Tanken att det finns ett kollektivt omedvetet, oberoende av tid och rum, känns rätt.

För lekmän känns Jungs teorier om inre energier spännande, tilltalande och intuitivt helt rätt. Freuds teorier om orala och anala faser kan vid en jämförelse kännas ganska stötande. Beteendevetenskapen ser människan som en svart låda, där en viss input ger en viss output. Även om detta verkar rimligt, så känns det fel att bli reducerad till en svart låda med ganska mekaniska reaktioner. Lekmannen tenderar alltså att välja en jungianskt inspirerad förklaringsmodell.

(Samtidigt har beteendevetenskapen blivit populär genom fokuseringen på snabba lösningar. Program som Supernanny bygger på klassisk beteendemodifikation med piska och morot.)

En riktig klassiker inom önsketänkande är det falska horoskopet. En grupp försökspersoner får horoskop utifrån sina personliga stjärntecken. (Födelsemånadens soltecken.) De flesta kommer att säga att formuleringar som ”du har en stor outnyttjad potential” stämmer väldigt bra. Då avslöjar försöksledaren att alla fått exakt samma horoskop! Det falska horoskopet bygger helt enkelt på utsagor som känns intuitivt rätt för de flesta. Medier, spåpersoner och andra vägledare kan ibland (men inte alltid) använda liknande standardformuleringar. Vem vill inte få höra att just hon eller han är utvald och har en viktig uppgift? De som går till medier för att ta reda på sina tidigare inkarnationer får ofta veta att de varit sydamerikanska drottningar eller vetenskapsmän på Atlantis, mer sällan slavar, bönder eller spetälska.

En kuriositet är att de som ”minns” tidigare inkarnationer nästan alltid varit helt vanliga människor. De som däremot går tillbaka till tidigare liv med regression har oftast dött en ond bråd död. Inte sällan har de dödats av nazister i samband med att de räddat judar ur koncentrationsläger. Dessa våldsamma upplevelser ligger bakom problemen i det nuvarande livet, vilket var precis vad man hoppades finna genom regressionsterapin.

Vilken bild av verkligheten är bäst, en bild som vi mår bra av eller en realistisk bild? Ett enkelt svar är att en realistisk bild av verkligheten är bäst i längden. Orealistiska förväntningar gör bara att man förr eller senare blir besviken. Är det så enkelt?

DEN OBJEKTIVA SANNINGEN ÄR INTE ALLT

Sunt förnuft och objektiva fakta är bra, men det räcker inte. De stora besluten fattar vi inte med sunt förnuft. Vi blir inte kära i den som har mest pengar på banken, även om det vore förnuftigt. Vi skaffar inte barn efter att ha räknat ut vad vi tjänar på barnbidraget. Någon har sagt att livet är ett antal fyllor med transportsträckor däremellan. I fyllan och villan tar vi de stora besluten: Att gifta oss, vara otrogna, skilja oss, starta företag, säga upp oss, satsa på ny karriär, emigrera osv. En god vän till mig sade:

"Jag har fått många bra idéer på krogen. De flesta har jag fått helt oväntat, ofta när jag lagt mig, vaknat, promenerat eller legat i badkaret. Inte en enda gång har jag fått en bra idé, som visat sig hålla i praktiken, vid ett skrivbord eller sittande i ett möte under kontorstid. De riktigt katastrofalt dåliga idéerna har jag fått när jag försökt tänka helt logiskt. "

Vi behöver nog mer än förnuft, logik och fakta. Vi behöver tro, hopp, kärlek, vänskap, gemenskap, drömmar, visioner och inte minst stolthet över oss själva och det vi åstadkommer. Hjärnans belöningssystem, som får oss att må bra, aktiveras inte av att vi tar reda på fakta eller håller oss informerade. Det aktiveras när vi är stolta över något vi gjort och när vi berusar oss med arbete, kärlek, religion, mystik, konst, motion, sex, spel, naturupplevelser och droger. Rent objektivt kan man visa att folk med en positiv livssyn och en levande gudstro både lever längre och är friskare än mer ”realistiska” individer. Vår fysiologi tycks alltså inte leva av objektiv sanning allena. Evolutionen har gett oss ett behov av trevliga sanningar. Det är alltså inte helt säkert att man bör beröva sig själv eller andra alla illusioner. Låt barnen tro på tomten och att de kan bli hockeyproffs och popidoler när de blir stora. En stor filosof har sagt: ”Speak the truth, but speak only the truth that is sweet.”


VEM BYGGER BESLUT PÅ FAKTA?

Man skulle kunna tro att vårt samhälle styrs med rationella beslut, grundade på fakta. Så är det inte. Ett exempel: Både politiker och polis vill minska knarkmissbruket. Undersökningar visar att detta bäst görs genom att satsa på missbrukarvården. Vad gör då politikerna? Satsar de på denna vård?

Nej, de skär ner på missbrukarvården. Tom missbrukare som själva vill sluta får stå i långa köer för att få hjälp. Sedan 1990 har tvångsvården skurits ned med 75 % och den frivilliga vården med 60 %. Istället ger man polisen ökade resurser för ett krig mot narkotikan. Detta krig blir lätt ett krig mot gatulangarna, alltså missbrukarna själva. Varför gör man på detta viset?

Det beror på att man tänker intuitivt och inte logiskt. Missbrukarvård känns föga coolt. Betydligt coolare är ett krig mot narkotikan: Gnisslande bildäck, tjutande sirener, poliser som siktar med pistoler och skriker ”freeze”, plastsäckar med vitt pulver som skärs upp av knivar, lyxbåtar som bordas av insatsstyrkor. Även politiker gillar coola prylar och därför satsar de på det som känns rätt.

En annan standardlösning är information. Redan Nils Bejerot påpekade att information inte kan vara lösningen. På hans tid var läkare den grupp som knarkade mest, trots att de var experter på knark. Att informera känns rätt, men det finns inga bevis för att sådan information är ett bra sätt att använda resurserna. Folk slutar knappast knarka för att de får veta att man inte ska knarka. Lika lite slutar folk diskriminera för att de får veta att man inte ska diskriminera.

Om inte ens professionella beslutsfattare tänker rationellt och fattar beslut baserade på fakta, så lär inte någon majoritet av befolkningen göra det heller.

HUR SYSTEMATISK SKA MAN VARA?

Både i arbetet och privat måste vi ta ställning till en grundläggande fråga när det gäller vårt arbetssätt. Vi har i princip två huvudvägar att välja på.

Det första är att arbeta rationellt, systematiskt och försöka utgå från en objektiv sanning. Det första steget är då att ta reda på hur saker och ting egentligen fungerar. Om vi inte själva kan och vill finna sanningen, så kan vi vända oss till experter och konsulter. Ibland är experter svåra att förstå, så vi föredrar kanske en populär version, tex en tidningsartikel, av experternas budskap. På vår arbetsplats har vi kanske möjlighet att dra igång eller beställa någon typ av förstudie eller förundersökning. Detta är det klassiska första steget i projektledning och systemering.

Utifrån förstudien eller kanske bara ett möte med beställaren, sätter man sedan upp mål. Dessa mål består av det väl definierade målet med projektet, samt delmål som ska hjälpa oss att nå målet. Delmålen kan beskrivas som uppnådda milstolpar, genomförda aktiviteter osv. Tidsplaneringen syftar till att nå slutmålet i tid. Delmålen är ett sätt att få kontroll över processen och kontrollera att tiden verkar räcka till, så vi uppnår slutmålet i tid.

Idag ses själva livet på sätt och vis som ett projekt. Det strikta projekttänkandet inom livsplaneringen är borta, på gott och ont. Fördelen är att man får en flexiblare tillvaro, där fritiden inte styrs av kalendern och delmål som ska prickas av. Nackdelen är att man kan få en känsla av bristande kontroll, otillräcklighet och tidsbrist. Stora inre och yttre krav på ett perfekt liv matchar inte den begränsade tid och framförallt ork man som människa har. Det kan kännas som att man måste ”jobba undan”, för att få tid att börja leva någon gång i framtiden.

Nackdelarna med en alltför systematisk planering privat är välkända. HG Wells skrev om en livsplanerande man i boken ”Mr Lewisham och kärleken”. En ung man planerade sitt liv, satte upp mål och levde maximalt effektivt. Bla läste han lite ur Shakespears samlade verk till frukosten varje morgon. Boken slutar med att han hittar sin gamla gulnade plan, river sönder den och kastar bitarna i papperskorgen. Verkligheten blev inte så rätlinjig som planen och allt blev annorlunda än han tänkt sig. Det är ganska lätt att hitta exempel, där personer som planerar sitt privatliv på ett överdrivet sätt blir enbart komiska. Somliga säger att det ändå är typiskt för vår tid att planera och boka upp fritiden för mycket. Hets mellan olika aktiviteter gör att man inte hinner leva.

I vår yrkesroll kan vi skippa livsfilosofin. Vi är anställda för att uppnå vissa mål och då är det bara att sätta upp mål och arbeta systematiskt. Intuitivt tänkande, känslor och dåliga vanor hör inte hemma i projekten. Meningen är inte heller att det ska vara roligt eller att man ska bli omtyckt. Det gäller att göra rätt sak, gör denna sak rätt och bli färdig i tid.

Huruvida detta stämmer är kanske den allra viktigaste frågeställningen inom projektledning, systemering och andra verksamheter där man ska uppnå bestämda mål. Den systematiska modellen är lätt att bevisa i teorin, men i praktiken fungerar den sällan. Det sämsta sättet att få något gjort kan vara att stänga in sig i ett rum med en prioriteringslista. Prioritering är grundläggande för effektivt arbete, men en oflexibel prioritering kan vara förödande.

Den viktigaste anledningen är att vi gått från råvaruförädling och industriell produktion till tjänsteproduktion och service. Råvaror, maskiner och industriella processer kunde beräknas, mätas, styras, regleras och rationaliseras. Tjänster och service bygger på människor, möten, relationer, nätverk och inte minst att uppfylla inre behov. Om man är alltför stelbent systematisk kan man inte hantera mjuka faktorer som kollegor, kunder, grupper och sociala nätverk. En resultat- och processinriktad person framstår lätt som perfektionistisk, oflexibel och inte minst socialt inkompetent. Förr måste man kunna hantera löpande band och tekniska processer, nu måste man kunna hantera individer och grupper.

I det postindustriella samhället måste man därför i sin yrkesroll vara flexibel, lyhörd och socialt kompetent. Systematisk planering och prioritering behövs också, men detta får inte ske på bekostnad av de mänskliga faktorerna.

En annan viktig faktor är att omvärlden blivit mer komplex och förändras allt snabbare. Det krävs därför flexibilitet, att man hänger med i utvecklingen samt förmodligen en hel del improviserande. Att rita enkla modeller av omvärlden och följa dessa stenhårt blir allt mindre funktionellt. Bättre än att sitta och försöka lista ut vad omvärlden vill ha kan vara att prova sig fram, att se hur andra gör och att försöka förstå trenderna. Om man håller fast vid kartan för hårt, så finns det ju en risk att man (i sina tankar) anpassar verkligheten till kartan.

Arbetar man mot kunder eller beställare, så vet de flesta systemutvecklare att dessa ändrar sig och mer och mer förstår vad de egentligen vill ha. En modell med en förstudie, följd av en spikrak linje till målet, stämmer därför inte med verkligheten. Om man arbetar på det sättet, så är ändå inte processen slut när man nått målet. Då börjar det verkliga arbetet med anpassning till nya krav och förändringar i omvärlden.

Att arbeta helt systematiskt är därför inte optimalt, varken privat eller i yrkesrollen. Ibland måste det vara helt klart tex vad man ska leverera, men grundinställningen måste vara att en föränderlig värld och nyckfulla människor kräver flexibilitet. Den som kan fånga upp krav på ändringar och ta betalt för dem, har förmodligen kommit en bit på väg mot en lönsam verksamhet. Om sådana ändringar måste ske utanför den budgeterade tiden, så blir det desto svårare att få lönsamhet.

Om man ska våga sig på en sammanfattning, så kräver dagens värld både ordning och oordning. Den nödvändiga ordningen kan bestå i att vara överens om mål, följa specifikationer och bli klar i tid. Oordningen kan bestå i att rubba denna ordning. Istället för att försöka anpassa verkligheten till kartan, så inför man ändringar och nya krav när dessa blir nödvändiga.

Att göra något innebär att man lär sig mer om vad man själv eller någon annan egentligen vill ha. Detta innebär att utvecklingen automatiskt kommer att leda till nya krav. Man ska förstås vara glad att man kommer närmare sanningen, men det gäller att kunna hantera den oordning som skapas, när kartan visar sig vara inkomplett.

Allra viktigast är att kunna hantera människor till vardags. Att vara för systematisk och resultatinriktad blir improduktivt, om vi behöver hjälp av andra för att nå våra mål. Vi måste kunna hantera den egna gruppen, men även kunder, leverantörer, ledning, journalister osv. Det viktigaste att tänka på är nog att människor och grupper inte fungerar rationellt. Om vi försöker hantera dem på ett rationellt sätt fungerar det hela därför inte. Man kan lära sig hur grupper och individer fungerar i teorin, men teoretisk kunskap ersätter inte praktisk förmåga.

När kan det då vara bra med lite mer ordning i form av planering och systematiskt arbete? Både privatpersoner och organisationer kan köra fast i ”kolskottande” eller ”brandkårsutryckningar”, att bara arbeta med det mest akuta. Om vi är fullt upptagna med att gräva diken för hand har vi inte tid att prata med någon som vill sälja en grävskopa.

I en sådan situation kan det vara bra att ta en paus och tänka över sina verkliga mål. Vad vill jag eller det här företaget vara om ett år? Om fem år? Om tio år?

De grundläggande målen kan vara långsiktig lönsamhet och marknadsandelar, eller att köra hårt ett tag, plocka ut stålarna, lägga ner och starta något nytt. På ett riktigt stort företag får vi knappast tycka till om dessa mål, men då kan vi se på den egna avdelningen eller något område där vi (eller beställaren) har befogenheter att påverka målen.

Även akuta problem kan ibland lösas på ett mer långsiktigt sätt. Klyschan att se problem som utmaningar kan då ha en viss relevans. Om en produkt blivit föråldrad ska man kanske inte hålla fast vid den längre. Att då byta till något som ligger mer i tiden kan bli ett lyft för verksamheten.

FUNGERAR SAMMA PRINCIPER ÄVEN PRIVAT?

För privatpersonen blir mål och regler för hur man ska leva lite väl livsfilosofiskt, för att kunna analyseras på ett rationellt sätt. Vi blir ju dessutom gamla och dör, hur vi än beter oss. En privatperson kan därför inte planera sig till framgång på samma sätt som en organisation, vilket redan HG Wells påpekade.

Möjligen kan man säga att planering och systematik är bra om man vill uppnå ett konkret och högprioriterat mål inom rimlig tid. Den viktigaste faktorn är kanske att man verkligen vill uppnå målet och ta den kostnad detta innebär. Om man ska bygga om huset under semestern kan lite logisk planering vara bra.

Om det alltid bara vore att sätta upp mål och planera skulle det vara lätt att tex sluta röka. När det gäller människor är inget enkelt eller okomplicerat. Livsvisdom är på många sätt att kunna hantera dessa komplicerade saker på ett intuitivt sätt. Samtidigt är det ett ställningstagande även att inte göra någonting. Om man inte sätter upp mål och planerar sin aktivitet, så kommer andra faktorer att styra – på gott eller ont.

Ytterligare en skillnad är att meningen med individens liv är en av de stora gåtorna, medan företag brukar ha ett klart syfte, tex att dra in pengar till ägarna.